Årets cancerskötare arbetar på bred front

Maria Pehkonen och Raisa Similä, som är verksamma i Ivalo, sköter utöver jobbet som sjukskötare på hälsovårdscentralen även cancerpatienter. Det geografiska läget långt från centralsjukhuset sätter sin egen prägel på arbetet.

Enare är Finlands till ytan största kommun, men där bor endast cirka 7 000 människor. Maria Pehkonen och Raisa Similä, belönade som Årets cancervårdare, jobbar på kommunens enda hälsovårdscentral i byn Ivalo. Deras befattningsbeskrivning är mycket omfattande. Till deras uppgifter hör, utöver att bedöma vårdbehovet, bland annat att ge läkemedelsinfusioner, bedöma operationsdugligheten hos patienter som ska skickas till Rovaniemi samt att arbeta med första hjälpen och ta emot avlidna. Ivalo hälsovårdscentral är också den enda i Finland där cancerpatienter får cytostatikabehandling inom primärvården.

”Man vill att vården ska ske som närservice, det är mycket viktigt för patienterna och de är tacksamma för det. Exempelvis från oss i Ivalo by är det över 300 kilometer till Rovaniemi där det närmaste sjukhuset som behandlar cancerpatienter finns. Det kommer patienter till oss för cancerbehandlingar ännu längre norrifrån, ända från Utsjoki, och för dem blir resan ännu längre. Människorna här är visserligen vana vid långa avstånd, men när man är sjuk och illamående är det mycket tungt att sitta i bilen i flera timmar”, konstaterar årets cancervårdare.

Vid Ivalo hälsovårdscentral görs det på årsnivå över 200 vårdbesök för cytostatikabehandlingar. Vårdansvaret ligger hos Rovaniemi centralsjukhus. Den första behandlingen ges alltid vid centralsjukhuset där patienterna också regelbundet går på kontroll för att följa upp behandlingens effekter.

Att jobba på hälsovårdscentralen, på långt avstånd från centralsjukhuset, påverkar karaktären i cancervårdarnas arbete och kräver till exempel mycket organisering och schemaläggning.

”Vi måste noggrant planera hur vi tidsmässigt ska förlägga patientens blodprov och behandlingar. Till exempel sänds en del blodprover för undersökning till Rovaniemi, medan andra sänds med flyg till Helsingfors. Vi måste också se till att just de rätta cancerläkemedlen finns tillgängliga. Cytostatika är i allmänhet dyra läkemedel och behovet är individuellt. Därför måste de reserveras på förhand”, förklarar Raisa Similä.

”Vi får en last med läkemedel en gång i veckan från Rovaniemi till Ivalo. En behandling kan inte göras på kort varsel, eftersom vi inte nödvändigtvis har precis rätt läkemedel att tillgå. Eftersom antalet patienter är lågt, är det inte ens förnuftigt att hålla sig med ett större lager där värdefulla läkemedel kan gå ut. Utöver en tillräcklig mängd måste också temperaturväxlingarna och de långa avstånden beaktas.”

”Vid specialiserad sjukvård levereras cytostatika från sjukhusapoteket färdiga att användas, men vi späder ut dem själva. Vi har tillgång till lämpliga dragskåp och skyddsutrustning. Ett läkemedel kan lösas upp på olika sätt och det är ett stort ansvar förknippat med att göra det klart för användning. Vid behov får vi hjälp per telefon av cancerskötarna vid Lapplands sjukvårdsdistrikt. Dem håller vi också annars tät kontakt med.”

”Vi kan behöva konsultera till exempel då patienten har tecken på infektion. Frågor som hänför sig till vården av cancerpatienter är ofta till karaktären sådana att hälsovårdscentralsläkarna inte tar ställning till dem.”

Kommun med fyra språk

Att jobba inom det samiska området ställer egna krav. Enare kommun är Finlands enda fyrspråkiga kommun. De officiella språken är finska, enaresamiska, nordsamiska och skoltsamiska. Samerna har rätt att få alla hälsovårdstjänster på sitt modersmål. Enare kommun utbildar sina anställda och många avlägger en ettårig språk- och kulturlinje vid Sameområdets utbildningscentral i Enare. De som har slutfört utbildningen kan utnyttja sina språkkunskaper i vårdarbetet.

”Rätten att använda sitt modersmål är särskilt för de äldre ofta mycket viktig. Med stigande ålder kan man glömma den finska man lärt sig som ett främmande språk. En patient som får kommunicera på sitt modersmål känner sig mycket tryggare. Använder man olika språk, kan det också uppstå missförstånd. En man som besökte mottagningen förklarade till exempel att han fick hustruläkemedel. Det väckte förvirring tills det stod klart att det var hjärtmedicin han avsåg. På nordsamiska är hjärta váibmu, snarlikt det finska ordet för hustru”, skrattar Similä.

Raisa Similä är själv same, men hennes modersmål är finska och hon har läst samiska först senare. Det finns knappt några kulturella skillnader mellan samerna och finländarna, men samernas familjer står kanske varandra närmare. I vården av äldre hjälper barnen ofta till, och de kommer också med till mottagningen eller sköter ärenden per telefon på sina föräldrars vägnar.

Det händer att man vandrar i bredd med patienten i flera år på grund av cancerbehandlingarna. I arbetet ger man människan sin tid och varje sjukskötare på sätt och vis också litet av sig själv. På glest befolkade orter känner man varandra.

”Ofta frågar man oss också hur det är med familjen. När vi planerar behandlingar ser vi till att ingen ska behöva vårda sina egna släktingar eller närstående, det kan bli för tungt för bägge parter”, påpekar Similä.

”Det är dock av värde att vi känner patienterna och känner till deras omständigheter. På jouren är det viktigt när man bedömer situationen att veta hur patienten klarar sig hemma. Har patienten till exempel innetoalett och måste ved och vatten bäras in? Eller kan patienten ta sig de 160 kilometrarna från kommunens mest avlägsna byar till hälsovårdscentralen? Vi kan ordna med hjälp också på ort och ställe, men daglig hemhjälp kan inte ordnas till de mest avlägsna byarna.”

Distanstjänsterna når inte överallt

Distanstjänster kunde annars vara ett riktigt bra hjälpmedel, men det finns områden där nätet inte fungerar. I Enare kommun finns det också trakter där man dessutom måste ta sig upp på fjället för att få täckning för mobilen. Det byggs emellertid hela tiden fler master, så i framtiden kommer möjligheterna att utveckla och utnyttja verksamhet på distans att bli bättre.

Cancerbehandlingarna är bara en del av arbetsparets uppgifter. I motiveringen till priset Årets cancerskötare lovordas Pehkonen och Similä som verkliga multiproffs. Det omfattande vårdarbetet kräver ett självständigt grepp om arbetet och god stresstålighet. I det arbetet kan man inte satsa på endast ett särskilt kompetensområde. För närvarande är Similä studieledig och studerar vid Lapplands yrkeshögskola i Rovaniemi.

”Vi har en liten men mycket nära arbetsgemenskap som fungerar bra ihop”, berömmer Pehkonen.

”Själv ville jag uttryckligen rikta in mig på att bli cytostatikaskötare. Jag gillar det omväxlande arbetet och kontinuerligt lärande, så jag har hela tiden utbildat mig litet till. Cancerbehandlingarna utvecklas i oerhörd takt och jag vill hänga med i utvecklingen. Förr gav man längre behandlingar och större doser, nu ger man kortare behandlingar en aning oftare. Behandlingar kan ges till allt äldre och en del av våra patienter är över 80 år gamla.”

Arja-Leena Paavola
Bild Juha Kauppinen