Strålbehandling

Kombination av strålbehandling och operation

Strålbehandling kan ges antingen före eller efter en operation. Till exempel när operationen inte har varit tillräckligt omfattande eller risken för återfall är stor, kompletteras behandlingen vanligtvis med strålbehandling efter operationen. Innan tumören opereras kan man försöka krympa den med hjälp av strålbehandling.

Kombination av strålbehandling och cytostatika

Det effektivaste sättet att kombinera strålbehandling och cytostatika är att ge dem samtidigt, eftersom de förstärker varandras effekt. Då talar man om så kallad kemostrålbehandling. Kemostrålbehandlingen har förbättrat vårdresultaten hos många cancertyper, som vissa former av lungcancer och huvud- och halscancer. Samtidig dosering av cytostatika stärker dock strålbehandlingens biverkningar.

Hur går strålbehandling till

När man planerar strålbehandlingen är det viktigt att beakta både den synliga tumören och den information man har om tumörens eventuella spridning.

Strålbehandling gör inte ont, och den riktas direkt mot tumören eller metastaserna. Strålbehandlingen indelas vanligtvis i perioder på 2–8 veckor. Den ges vanligtvis i små dagliga doser fem dagar i veckan.

Behandlingen tar endast några minuter i taget. När behandlingen indelas i flera mindre doser förorsakar den mindre skada i friska vävnader och förbättrar strålbehandlingens effekt. De flesta patienter kan leva ett tämligen normalt liv under behandlingen. I stället för strålbehandling som indelas i flera perioder kan man också i vissa fall ge så kallad påskyndad strålbehandling.

I och med teknikens och medicinens utveckling kan strålbehandlingen riktas ännu noggrannare mot tumören för att minimera skadan på den friska vävnaden. Strålbehandlingen är de facto en vältolererad behandlingsform. Behandlingen kan fortfarande ha biverkningar.

Biverkningar av strålbehandling

Förutom cancercellerna påverkar strålbehandlingen även de normala cellerna. Hurdan effekten är på den normala vävnaden beror till en stor del på strålningsdosen, behandlingens längd och mot vilken kroppsdel strålningen ges. De skadliga effekterna drabbar endast det området av kroppen dit strålbehandlingen riktas.

Biverkningar kan förekomma redan under behandlingen, genast efter den eller senare, till och med efter flera år. De omedelbara biverkningarna yttrar sig i vävnader som delar sig snabbt, till exempel i huden, slemhinnorna och benmärgen. De flesta biverkningarna kan nuförtiden effektivt förebyggas och behandlas.

Här har vi samlat de vanligaste biverkningar som förekommer i samband med strålbehandlingen.

Sena biverkningar av strålbehandling

Sena biverkningar kan förekomma i de organ där vävnaden förnyar sig långsamt. Läkare och fysiker som planerar strålbehandlingen vet hur känsliga de olika organen är för strålning och försöker förebygga sena biverkningar. Ibland ger strålbehandling dock upphov till sena biverkningar.

Den vanligaste av dem är en lungreaktion som kallas för strålpneumonit. Det förekommer hos patienter som fått strålbehandling mot lungvävnaden. Symtomen är hosta, andtäppa och feber. Strålpneumonit uppstår 1–6 månader efter strålbehandlingen. Kortison lindrar symtomen. Vanligtvis försvinner symtomen helt.

Det är också möjligt att det utvecklas strålfibros, en annan sen biverkning som drabbar lungorna.

Ibland upplever patienterna 2– 6 månader efter att de fått strålbehandling mot hjärnan ett syndrom som kännetecknas av trötthet och huvudvärk. Strålbehandling kan också förorsaka hjärt- och kärlskador som inom loppet av år eller årtionden kan leda till kärlsjukdomar.