Det skänker glädje i livet att hitta sina egna steg

Dans kan vara mångahanda. Alla kan dansa, oavsett kondition och ålder. Redan med en liten handrörelse kan man uttrycka mycket.

Silja McNamara leder danterapigrupper i Åbo och Åbotrakten. Cancerpatienter är en rätt ny målgrupp. McNamara har varit med på Sydvästra-Finlands Cancerförenings kurser och gett små smakbitar av dansrörelseterapi. Dessutom hölls förra hösten en tiogångerskurs.

Coronan blev utmanande när man var tvungen att hålla säkerhetsavstånd. Lyckligtvis behövde man inte ställa in en enda närträff i Åbo.

”Coronatiden har varit svår när man inte har kunnat vara nära någon eller beröra någon. Nu har man berört sig själv, smekt sin egen arm.

Vi fick verkligen bra respons på kursen för cancerpatienter. Deltagarna kallade varandra själssystrar.

”Det var häftigt att få göra den resan tillsammans med dem”, gläder sig McNamara.

Dansen ger kraft och glädje

Deltagarna kan bli förvånade över hur mycket glädje det för med sig att få röra sig kreativt. Att hitta sina egna steg.

”Man kan plötsligt inse att man ju kan röra sig så här.”

Dansrörelseterapi gör det möjligt att studera sig själv på olika sätt.

”Jag tror att var och en kan dansa på sitt eget sätt. Vi har ingen koreografi eller några särskilda steg, utan tanken är att var och en ska hitta sitt eget sätt att röra sig. Dansrörelseterapi är en av många kreativa terapier.”

Man kan också använda musik i dansrörelseterapi, och McNamara brukar ofta fråga hurdan musik gruppmedlemmarna vill ha.
”Ibland har vi avslappnande musik, ibland rytmisk musik som sätter fart på kroppen. Vi kan också ha det helt tyst.”

Dansrörelseterapi har en början och ett slut och varje timme ett eget tema. Visst händer det att det i samtalen dyker upp något annat än dagens tema, och man behöver inte hålla sig till ett tema med våld.

Ett tema kan exempelvis vara känslan av trygghet. Cancer ger ofta en känsla av otrygghet. Även om man har tillfrisknat från cancern, stannar rädslan för att den ska återkomma kvar i kroppen. Cancern kan också ha lämnat andra spår i kroppen.

I terapin gör vi olika övningar och efter en fysisk övning går vi igenom den verbalt. Hur kändes det? Hur känns det nu? Ibland kan vi också rita.

På kursen får man också kamratstöd. Man får dela med sig av sin egen livshistoria med sin kropp. Det kan ge upprinnelse till intressanta diskussioner.

Dansrörelseterapi lämpar sig för alla

Dansrörelseterapi lämpar sig för så gott som alla, det har man i Finland studerat också med depressiva patienter. McNamara har själv främst använt den med sörjande, cancersjuka, olika grupper i det autistiska spektret och med invandrare.

Silja McNamara studerade till kandidat i danskonst och magister i dansrörelseterapi i London. I sitt magisterarbete specialiserade hon sig på att möta sörjande. Hon arbetade till en början i Storbritannien och återvände till Finland för 5 år sedan.

I Storbritannien är dansrörelseterapi en mycket mer etablerad del av hälso- och sjukvården och tillhandahålls också på kommunala sjukhus, beskriver McNamara.

Hon önskar att dansrörelseterapin också i Finland ska få en mer etablerad plats som behandlingsmetod.

”Ofta bär människor på mycket svåra känslor, rädslor, hat och smärta som de inte kan uttrycka. Med hjälp av dans och rörelse får deltagarna krafter och kan hantera svåra känslor och finna livsglädje”, beskriver hon.

Stora frågor, trauman, kan vara svåra att verbalisera och då kan det vara lättare att uttrycka dem genom rörelse.

Text: Maarit Rautio
Bild: Pasi Leino

Cancerorganisationerna har haft ett tvåårigt projekt där man planerade en kurs i dansrörelseterapi för cancerpatienter, genomförde fem kurser på olika håll i landet i slutet av 2020 och sedan utvärderade vilken inverkan kurserna hade haft på cancersjuka. Det har getts ut en publikation med närmare information om hur och med vilka metoder utvärderingsstudien gjordes och vilka resultat den gav.

Tack vare projektet kommer kurser i dansrörelseterapi att ingå i Cancerorganisationernas rehabiliterande tjänster på flera orter. Kurserna ordnas av de regionala cancerföreningarna och patientorganisationerna.