Professor Olli Lohi: inga barn ska behöva dö av cancer

Olli Lohi har behandlat små patienter i över femton år och i egenskap av professor i pediatrisk hematologi och onkologi och specialist i pediatrik sett hur behandlingarna har utvecklats.

”Cancersjuka barn får i Finland vård av högsta kvalitet”, försäkrar Lohi.

”Inom barnleukemin har de traditionella behandlingsresultaten blivit bättre och det har tagits fram nya målinriktade behandlingar.”

Olli Lohi har särskilt fått beröm för att vara människoorienterad, empatisk och genuint intresserad av sina patienter och deras familjer.

”Han tar ett helhetsgrepp, ser till både det psykiska och det fysiska. Han talar lättfattligt om svåra saker och förklarar tålmodigt så att saken blir klar. Ett verkligt proffs, med allt fler titlar i bagaget, men med fötterna stadigt på jorden och hjärtat med i arbetet”, så beskrivs Olli Lohi.

”Visst är det den mest värdefulla respons man kan få av familjerna”, säger han.

”Ja, jag tycker nog att det här är ett serviceuppdrag.”

Behandlingen av cancer är lagarbete

Lohi vill påminna om att även om det var han som fick utmärkelsen är cancervården ett lagarbete. Teamet består av ett stort antal yrkesgrupper: kirurger, sjukskötare, dietister, fysioterapeuter, socialarbetare, psykologer, radiologer…

”Ensam, utan ett team, kan ingen åstadkomma någonting.”

Varje år diagnostiseras cirka 150 barn i Finland med cancer. Behandlingen är centraliserad till universitetscentralsjukhusen. Några behandlingar som kräver särskild expertis har centraliserats till Helsingfors, såsom allogena stamcellstransplantationer och behandlingssamordningen av retinoblastom.

”En del länder, såsom Nederländerna, har centraliserat behandlingen av alla former av barncancer till ett enda sjukhus. Men Nederländerna är geografiskt ett litet land. Det är inte motiverat med en liknande centralisering i Finland, eftersom avstånden här lätt blir mycket långa. Eftersom cancerpatienter vanligtvis inte får resa med kollektivtrafik, inte heller flygplan, vore det en stor utmaning.”

”Hos oss strävar vi däremot efter att de enklaste behandlingarna som kan ges på centralsjukhusen ska göras där, så att barnen behandlas så nära hemmet som möjligt. För närvarande är detta en mycket fungerande lösning, men om det i framtiden inte finns kompetent personal, läkare eller sjukskötare, kanske vi får tänka om.”

Hälften av arbetstiden ägnas åt forskning

Olli Lohi tilldelades Finlands första professur i pediatrisk onkologi och hematologi vid Tammerfors universitet från ingången av 2024. Professuren förändrade Lohis arbete så att det blev möjligt för honom att öka andelen forskning. Nu utgör den ungefär hälften. Varannan månad arbetar han med patienter, varannan månad forskar han.

Lohi forskar i barnleukemi. Han har en liten forskargrupp vid universitetet. Forskarna försöker förstå leukemi på genetisk och molekylär nivå och ta fram precisionsbehandlingar.

I flera år har man samlat in prover från patienter i Tammerfors och Kuopio, och snart även i Helsingfors. Varje ny patient och familj tillfrågas om de vill delta i en studie där prover tas före och under den inledande fasen av behandlingen. Forskarna försöker förstå de genetiska defekterna i leukemi i förhållande till behandlingen.

”Varför svarade dessa leukemier på behandlingen – men ännu viktigare, varför svarade dessa inte”, redogör Lohi.

För närvarande tillfrisknar mer än 90 procent av alla patienter med barnleukemi. Det är en bra siffra, men den kan fortfarande bli bättre. För alla former av barncancer är prognosen cirka 85 procent, vilket innebär att alltjämt ungefär ett av fem barn dör.

Det är viktigt att optimera behandlingarna

Cancerläkemedel har många biverkningar, även sådana som visar sig först flera år efter behandlingen. Barn har årtionden av liv framför sig och de sena effekterna av behandlingar måste beaktas i mycket högre grad än hos vuxna. Kan samma behandlingsresultat uppnås med mindre mängder läkemedel?

Det är känt att cancerbehandlingar i barndomen predisponerar för annan cancer senare i livet.

Förvisso har behandlingarna redan optimerats, till exempel har barn som behandlades för cancer på 1970-talet en mycket högre risk att utveckla hjärtsvikt som vuxna än dagens barnpatienter. Gradvis har man lyckats minska den totala mängden cytostatika.

Förhoppningen är nu att målsökande läkemedel, såsom immunologiska läkemedel, ska behandla barncancer bättre och med färre biverkningar än cellgifter. De används redan för vissa cancerformer, men det krävs fortfarande mycket forskning för att hitta den bästa behandlingen för alla.

Barncancerfallen ökar inte.

Vid immunologiska behandlingar styr läkemedlet barnets egna försvarsceller att angripa cancertumören. I framtiden kan det innebära att varje cancerpatient får en skräddarsydd behandling efter sina specifika behov. Men vi har fortfarande lång väg att gå.

Barncancerfallen ökar inte. Tvärtom, i takt med att födelsetalen sjunker och det finns färre barn, blir det också färre barn som drabbas av cancer.

Text: Maarit Rautio
Foto: Laura Tammisto