Det är vansinnigt roligt att paddla

På rehabiliteringskurserna sysslar vi med allt möjligt, man kan till exempel lära sig paddla. Temakurserna är oerhört populära, utöver paddlingen står det många slag av motion, dans- och konstterapi till buds. Det kan vara en femdagarskurs då man kommer bort hemifrån eller en kurs som träffas en gång i veckan i ett par månader. Det finns också många kurser som man kan delta i på distans.

”Det har verkligen varit roligt att paddla”, berättar Sinikka Marttila.

Jari Saarenpää ackompanjerar bredvid och många andra vid lunchbordet nickar. Tiopersonersgruppen har redan tillbringat fyra dagar i Meri-Karina på Sydvästra Finlands cancerförenings paddlingskurs i medlet av juli. Vädret har varit gynnsamt, det har varit sol och varmt, och ingen dag har det varit hård vind.

”Havsområdet vid Meri-Karina är idealiskt för paddling. Områden som är i lä hittar man nästan alltid också vid hård vind”, berättar kursens paddlingsinstruktör Esko Hirvinen.

Kursen började med kyrkbåtsrodd, där hela gruppen satt i samma båt och rodde den ända till Suomen Joutsen i Åbo.

”I början slog årorna i varandra, men på vägen tillbaka fann man redan en gemensam takt.”

Det var ett trevligt sätt att bli bekant med de andra i gruppen som man inte kände från förut.

Alla har hållit sig flytande

Kursdeltagarna har mestadels stigit i kajakerna från stranden, men man har nog också övat att stiga i från bryggan.

”Förvånansvärt litet känns det i kroppen”, förundrar sig Marttila.  ”I början kändes kajaken ostadig, men än så länge har ingen fallit och hamnat i sjön.”

”Det är roligt att se hur folk utvecklas och många riktigt glider fram på vattnet”, beskriver Marttila. ”På torsdagen paddlade man redan en 8 kilometers rutt.”

Båda vill gärna fortsätta med paddling. Marttila från Rovaniemi drömmer om att paddla i norra Finlands smala fjällälvar.

Jari Saarenpää kommer från Lappo, där det inte finns vatten och möjligheter att paddla riktigt på nära håll.

”I Seinäjoki finns det säkert”, funderar han.

Kursen har deltagare från hela landet. Marttila föreslår att också andra föreningar ordnar paddlingskurser, då de är så populära.

”Ledarna är verkligen bra, de kan lära och de har tålamod”, säger hon.

Kursen har två paddlingslärare, Esko Hirvinen och Laurence xx från Frankrike. Esko Hirvinen har fungerat som instruktör på paddlingskurser i cirka 10 år och varit i Meri-Karina redan i 30 år. Han är förutom paddlingsinstruktör också fysioterapeut vid anpassningsträningskurserna för cancersjuka.

På kursprogrammet står också gymnastik och kroppsvård.

Tryggt sätt att börja

Cancerföreningens kurs kändes som ett tryggt sätt att bekanta sig med paddling, eftersom de som har haft cancer kan ha olika rörelsebegränsningar. Nu när man så smått har kommit i gång, vågar man kanske redan gå annanstans och paddla också.

Kursdeltagarna väljs ut utifrån en förhandsenkät där man utreder rörelseförmågan. Det blir problematiskt, om man inte har tillräckligt med krafter eller rörlighet. Det mest kritiska är att ta sig i och ur kajaken.

Vid paddling är det meningen att man ska använda hela kroppen som kraftkälla, inte endast armarna.

”Man får nog ännu litet söka sig fram till att få armar och ben att fungera ihop”, skrattar Marttila.

 Jag är nog glad att jag kom mig för att delta

Marttila hade bröstcancer för fyra år sedan och nu kändes tiden rätt att komma på kursen. Saarenpää hade för tre år sedan storcelligt B-cellslymfom. En lymfkörtel avlägsnades från halsen och utöver det fick han cytostatika och strålbehandling.

Båda två sökte till kursen genast i början av året, när kurserna utannonserades. Saarenpää hade redan i ett par år planerat att delta i kursen, men först nu kom kursen tidsmässigt lägligt med tanke på semestern.

Sinikka fick upp ögonen för kursen när hon studerade EuropaDonnas sidor och blev ivrig. Hon hade en tovningskurs som plan B, om hon inte hade fått plats på paddlingskursen.

Båda tyckte att de rätt sent fick veta att de blivit antagna till kursen.

Paddling på förmiddagen

På kursen går man och paddlar genast efter frukost och kommer tillbaka till lunch. Det blir dryga två timmar paddling per dag.

På morgonen är det i allmänhet mera vindstilla och det rör sig inte heller så många båtar på sjön.

”Jag är nog glad att jag kom mig för att delta”, summerar Marttila veckans behållning.

”Det är ett nöje att pröva på nya saker och när man lär sig så börjar man lita på sina förmågor.”

Text Maarit Rautio
Foto Pasi Leino