Det har gjorts stora framsteg i behandlingen av recidiverande lymfom.

Lymfkörtelcancer, eller lymfom, är ett samlingsnamn för en grupp olika elakartade tumörer i lymkörtlarna. Under de senaste åren har behandlingen av lymfom utvecklats avsevärt och det införs ständigt nya, effektiva läkemedelsbehandlingar. Inom primärvården identifieras sjukdomen alltjämt i varierande grad.
Lymfom hör till de vanligaste cancersjukdomarna och årligen insjuknar 2400 personer i Finland i lymfom. Lymfom uppkommer när friska lymfocyter eller lymfceller förändras och blir maligna. Sjukdomsprognosen är numera god och merparten av patienterna under 60 år blir friska. För personer äldre än så är prognosen däremot sämre.
”Drabbade återfinns i alla årsklasser. Normalt upptäcks lymfomet när man kommer till läkarmottagningen för att visa upp förstorade lymfkörtlar. Det är också skäl att söka sig till läkare, om exempelvis en bula på halsen växer snabbt, inte försvinner på ett par veckor, och det inte har något med förkylning eller andra inflammationssymtom att göra”, berättar cancerläkaren Kaisa Sunela.
Sjukdomen identifieras med varierande framgång inom primärvården. Vid mindre lymfkörtelknutor prövar man kanske till en början med antibiotikabehandling med baktanken att det handlar om en inflammation. Är det dock fråga om en tydligt förstorad lymfkörtel remitteras patienten till fortsatta undersökningar.
Vävnadsförändringar undersöks ofta med finnålsbiopsi där man suger ut celler för mikroskopundersökning från det ställe som väcker oro.
”Det räcker dock inte med ett finnålsprov för lymfomdiagnos och inom primärvården har man kanske för stor tilltro till det. I stället borde det tas ett prov kirurgiskt och lämnas till en patolog för undersökning. Detta särskilt när knölen är över två centimeter stor och har funnits en längre tid. En lymfomdiagnos förutsätter alltid en provbit vars vävnadsstruktur undersöks med mikroskop för att identifiera vilken underart av lymfom det handlar om. Detta innebär att en hel förstorad lymfkörtel eller åtminstone en del av den tas bort”, förklarar Sunela.
I samband med coronatiden har det observerats att människor söker sig till vård senare än förr. Särskilt i de nordligaste delarna av Finland har det observerats att man söker till läkare med sjukdomar som redan har utvecklats rätt långt.
Det finns tiotals undertyper av lymfom. För den som insjuknar är det viktigt att veta vilken undertyp det är fråga om, eftersom det inverkar på behandlingarna och hur effektiva de är.
Effektiva kombinationsbehandlingar
När läkemedelsbehandlingarna utvecklas har strävan varit att få fram effektivare sätt att kombinera strål- och läkemedelsbehandlingen efter typen av lymfom och hur spridd sjukdomen är. Lymfomceller förstörs lättare än andra cancerceller redan av en liten strålningsdos. Strålbehandling används särskilt som kurativ behandling vid lokala lymfom, i många undertyper dock också i kombination med läkemedelsbehandling.
Den effektivaste behandlingen är ofta en kombination av läkemedel som inverkar på många olika sätt. Tillsammans med traditionella cytostatika används nyare så kallade målinriktade behandlingar, exempelvis antikroppsbehandling. Det vanligaste är att i biologiska behandlingar använda rituximabantikroppar som ges intravenöst. Rituximab används ofta i kombination med andra läkemedel, såsom kemoterapo och andra målinriktade behandlingsformer.
”Under de senaste åren har behandlingarna i första linjen varit ungefär desamma. Däremot har det gjorts ett enormt framsteg i sekundärvården av recidiverat lymfom i och med CAR-T-cellbehandlingen som har införts de senaste åren i behandlingen av diffust storcelligt B-cellslymfom vid recidiv efter autologisk stamcellstransplantation”, förtäljer Sunela.
Det är fråga om immunbehandling av cancer där cellerna i patientens försvarssystem aktiveras till att effektivare attackera cancercellerna.
”Man har fått goda resultat av CAR-T-cellbehandling särskilt i behandlingen av lymfom- och leukemipatienter i sådana fall där de vanliga behandlingarna har förlorat sin effekt. T-celler som isolerats av patienten själv modifieras genetiskt till att uttrycka kimeriska antikroppsmolekyler som underlättar för T-cellerna att bli bättre på att identifiera och förstöra cancerceller. Av patienterna får 40 procent totalrespons och blir botade, resultatet är alltså verkligen bra”, konstaterar Sunela.
Behandlingen är emellertid mycket dyr, den kosta nästan en halv miljon euro per patient. De patienter som ska få CAR-T-cellbehandling väljs omsorgsfullt ut i enlighet med nationella riktlinjer utifrån forskningsrön. Alla patienter på olika håll i Finland behandlas jämlikt enligt samma kriterier och behandling får endast de patienter som verkligen har nytta av det. Det utvecklas för närvarande också nya läkemedelsgrupper för behandling av recidiverande lymfom. CAR-T-cellbehandling har i studier tillämpats på första recidiv i ett tidigare skede så det kan inom en nära framtid bli aktuellt att den förflyttas till ett tidigare skede.