Hjälp med symtom efter prostatacancer

Prostatacancer är den vanligaste cancern bland män. De flesta återhämtar sig från sjukdomen, men behandlingen leder ofta till sexuella svårigheter och problem med urineringen. Professor emeritus i fysioterapi Esko Mälkiä fick en prostatacancerdiagnos 2010.

”Jag var i just i beråd att gå i pension, och under mina sista arbetsdagar sökte jag mig via företagshälsovården till en urolog. Jag var förberedd på diagnosen, eftersom en PSA-screening hade visat kraftigt förhöjda värden och också min bror hade haft prostatacancer”, berättar professor Esko Mälkiä.

Cancern uppträder typiskt i prostatans randområden nära de nerver som reglerar erektionen. Om cancern har hunnit växa sig stor, krävs det en operation där nerverna kan skadas.

”I mitt fall var cancern bara under utveckling och behövde inte opereras. Däremot fick jag intern strålbehandling mot prostatacancer, HDR-brachyterapi, som gör det möjligt att som en engångsbehandling ge en högre stråldos än vid extern strålbehandling. Min bror måste för sin del genomgå en omfattande operation som misslyckades och som fick hans funktionsförmåga att kollapsa. Jag ville inte hamna i samma situation, utan försökte själv finna lösningar för att upprätthålla livskvaliteten.”

Prostatan är en stödmekanism i nedre bäckenet. Bäckenbottenmusklerna fungerar i samarbete med de nedre extremiteterna, med mag- och ryggmusklerna och med andningen. När människan står stilla ligger tyngdpunkten vid korsbenets övre del. Där börjar en slags hävarmar som påverkar hållningen och alla rörelser. Dessa muskelgrupper är viktiga för män när det gäller att reglera urinering och avföring samt för de sexuella funktionerna.

I allmänhet är chansen för bibehållen erektilitet större efter strålbehandling än efter en operation. Erektion handlar inte enbart om sex, det är över huvud taget för en man ett tecken på att saker och ting är skick. De som delar med sig av sina erfarenheter i samtalsspalterna för sådana som har prostatacancer berättar att erektion inte nödvändigtvis lyckas utan läkemedelsbehandling, men att läkemedlen som biverkningar kan ge till exempel smärta, vilket inte lockar till samlag. Vissa säger att orgasmen har mattats av. Minskade testosteronnivåer påverkar ofta den sexuella lusten.

Nytta av rörelseövningar

Efter strålbehandlingen fick även Mälkiä problem med urineringskontrollen och sexualiteten.

”Jag började på eget initiativ kartlägga vetenskapliga studier om rörelseövningar och utifrån det tog jag fram en serie övningar som kan vara till hjälp vid hanteringen av urinerings- och sexualproblem. De områden som ingår i serien som jag har sammanställt är i allmänhet sådana som man inte annars belastar. Oanvända muskler försvagas. Också hjärnan vänjer sig vid att musklerna är stilla och det uppstår en ond cirkel: om musklerna inte används, får hjärnan budskapet att de inte behövs och musklerna börjar förtvina”, förklarar Mälkiä.

För muskelträningen lämpar sig också pilates, där det centrala är att behärska bålen. Effekten av övningarna ska synas till exempel i minskad inkontinens och i bäckenmuskulaturens funktion. En tumregel är att problemen borde ge vika inom ett år. För Mälkiä tog det cirka 8 månader innan han hade fått sina funktioner återställda till nivån före cancerbehandlingarna.

”Det lönar sig att träna musklerna redan före operationen, då är det lättare att få tillbaka reaktionen. Män borde även annars göra dessa övningar, alltså även utan risk för cancer”, påpekar Mälkiä.

”Män upplever ofta att de måste vara sexuellt aktiva. Min fru konstaterade att det inte är det viktigaste, utan hälsan. Om sexualiteten hör till den aktuella livssituationen är det naturligtvis bra att få den återställd. Jag tycker att par ska ta upp de här sakerna sinsemellan och fundera på hur läget ser ut och vad det är man vill. Om man har haft sexuella svårigheter redan tidigare, kan man vara säker på att operation och strålbehandling åtminstone inte gör det bättre. Prestationstryck ska man helst undvika, det gör situationen svårare för bägge parter.”

Fokus på livskvaliteten

Som patient förvånar sig Mälkiä över att man i allmänhet talar om att överleva cancer, men inte om livskvaliteten efter behandlingarna.

”Jag respekterar och litar på erfarna urologers yrkesskicklighet, men urologen ser bara cancern. Människan är en helhetsbetonad varelse, därför måste även andra faktorer beaktas. Det räcker inte att man överlever. För många äldre män är det ett hårt slag att få prostatacancer. Människor har olika bakgrund och alla känner inte till basfakta eller har förmågan att skaffa tilläggsinformation om just sin egen situation. Det hjälper inte att serveras all information på en gång, man måste få tid att ta den till sig. Här kommer kamratstödet till pass.”

Mälkiä är med i Stamfrändegruppen i Jyväskylä, en kamratstödsgrupp för män som fått cancer. Han har också presenterat den serie rörelseövningar som han har sammanställt, och responsen visar att många män har fått hjälp av övningarna.

Esko Mälkiä medger att han kan vara en så kallad besvärlig patient.

”Jag är ingen läkare, men mitt kunskapsunderlag bygger på idrottsfysiologi, fysioterapi och biomekanik. Jag har tillgång till biomedicinskt material och statistik. Jag vill också själv hålla i tyglarna och, om det finns ett sätt att upprätthålla livskvaliteten, är jag beredd att arbeta för det.”

Arja-Leena Paavola
Foto Mikko Vähäniitty