Det kom som en blixt från klar himmel

Raimo Peltonen hade inte haft några symtom av sin ändtarmscancer förrän en vacker morgon våren 2016. Han vaknade och gick på toaletten. Det kom blod från baken.

”Det gick inte att få stopp på blödningen på något sätt. Jag gick ofta på toaletten, alltid kom det blod. Jag ringde 112 och flickan där skrattade när en vuxen man ringde för ett sådant besvär.”

Det kom i varje fall en ambulans. Också ambulanssjukvårdarna förhöll sig först litet nedsättande till besväret, tills Peltonen gick på toaletten igen. Den stora blodmängden överraskade. Peltonen fördes till en jourmottagning där en läkare snart kom och gjorde en endoskopi.

”Han sa att nog har vi en tumör där”, berättar Peltonen, 58 år.

Han fick tillbringa tre dagar på sjukhuset. Alla undersökningar och remisser gjordes skyndsamt. Blodflödet stoppades för den gången.

Inom en knapp månad påbörjades strålbehandling och cytostatikabehandling som först syftade till att minska tumören. Sex veckor efter att strålbehandlingen avslutats blev han opererad.

Stomiskötarna är fantastiska

Raimo Peltonens ändtarm och slutmuskel avlägsnades och han fick en permanent tjocktarmsstomi. Eftersom tumören hade fäst sig i bäckenbottenmusklerna avlägsnades också en del av de musklerna och lymfkörtlarna. Före operationen hade Peltonen fått besöka stomiskötarens mottagning och fått hem en stomipåse att bekanta sig med.

”Efter operationen blev jag otroligt väl omhändertagen av HNS stomiskötare. De är fantastiska människor, de vårdar och lär, och blir det problem får man ringa dem.”

Var cancern då klarbehandlad med det?

”Det var just det, den hann göra metastaser i lungorna. Det fanns två av dem redan när jag fick diagnosen.”

Dagen för metastasoperationen var avtalad, men först måste primärtumören fås bort. När det blev höst hade metastaserna hunnit sprida sig över olika delar av lungorna, och i stället för två fanns det nu tio.

” Jag är patient på cancerkliniken, och går nu redan på femte sortens cytostatika. På de tidigare svarade jag inte längre, eller så hade de för många biverkningar.”

Cytostatikabehandlingen har fått huden att torka ut, gett stickningar i fingrarna och fötterna, illamående och trötthet. Efter att lymfkörtlarna avlägsnades har benen börjat svullna litet.

Födelsemärken som ändrar utseende lönar det sig att låta ta bort

Under ett kontrollbesök visade Raimo Peltonen ett födelsemärke han hade på halsen för en läkare. Läkaren tyckte inte att man behövde oroa sig. Enligt Peltonen hade den dock ändrat utseende.

Den unga specialiserande läkaren studerade födelsemärket litet noggrannare, och eftersom Peltonen hade många sådana skrev läkaren en remiss till polikliniken för hudsjukdomar för observation av märket. Där fotograferas födelsemärkena och deras utveckling följs upp.

”Redan vid det första besöket tittade läkaren på födelsemärket på halsen och tog ett djupt andetag.”

Födelsemärket togs bort och eftersom man hittade melanom i biopsin opererades ärret på nytt med större marginal. Lyckligtvis var melanomet i begynnelsestadiet, och det lönade sig inte att börja oroa sig för den skull. Födelsemärket avlägsnades mycket snyggt, så det syns inga spår på halsen.

”Jag är just den personen som klarar sig”

Innan Raimo Peltonen insjuknade planerade han affärssystem för lastbilar. Nu får han invalidpension, har levt med stomin i tre år och anpassat sig väl.

”Ibland använder jag litet grov humor och säger att det är trevligt att nyttja allmänna toaletter när man inte behöver sätta sig på byttan.”

Stomin har inte begränsat hans liv nämnvärt. Simhallen besöker han dock inte längre, för han tänker hela tiden på risken att påsen ska lossna när han simmar.

”Jag har inte heller lust att tvätta mig i allmänna utrymmen när ändan har opererats och tillslutits för gott. Folk tittar.”

Asahi är en motionsform som utvecklats i Finland och som också lämpar sig för cancerpatienter.

Han har fått mycket stöd och information vid de kamratstödsträffar som Colores-Finlands Kolorektalcancerförening rf ordnar. Den vägen blev han också bekant med asahi-träningen som har utvecklats i Finland och som kombinerar influenser från flera orientaliska grenar, bland annat yoga och tai chi. Asahi-instruktören Lauri Tanskanen, som själv har haft tarmcancer, började hålla träningar för cancerpatienter.

” Min fru och jag brukar också gå på standarddanslektioner i Kampen. Asahi-lektionerna hålls behändigt i klubbrummet i huset där vi bor” berättar Peltonen.

Han bor med sin fru i en ljus lägenhet på Busholmen i Helsingfors. Den marina miljön sporrar också till att promenera. Metastaserna i lungorna stör inte normal motion, men tränar han hårdare känner han av det sämre syreintaget.

Familjen Peltonen har fyra barn, två äldre som är över trettio, medan de yngre är ungefär tjugo år gamla. Den yngsta förberedde sig just för studentexamen och blev helt chockad när pappan blev sjuk.

”Han ville då knappt tala om min sjukdom, men fick hjälp av ett samtal med skolkuratorn.”

Två av barnen bor nu också på Busholmen, av de yngre bor den ena i Uleåborg och den andra i Kajana.

Till Peltonen har man sagt att lungmetastaserna behandlas så länge de reagerar på behandlingen. Sjukdomarna framskrider individuellt, så man ger ingen exakt prognos.

”Om man kollar på nätet på spridd tarmcancer, ges man inte så mycket hopp. Jag stängde av datorn och sade att det tror jag inte på. Jag sade till familjen att man måste använda armbågarna så mycket att jag är just den personen som klarar sig.”

Tiina Pelkonen
foto Tomi Westerholm