På fars rekommendation
Det lönar sig att testa sig för prostatacancer i god tid. Mikko Siukosaari fick sin diagnos när han var litet över 50.
Mikko Siukosaari, 58, körde sin far till flygplatsen för ungefär fem år sedan. Fadern hade diagnostiserats med prostatacancer fem år tidigare. Efter sin sjukdom påminde han ofta sonen om att också han borde testa sig för cancer. Även den här gången påminde fadern honom.
”Jag var cirka 45 år de första gångerna vi började talade om det. Då tänkte jag att det där är en gubbsjukdom som jag inte har någon brådska med”, säger Siukosaari.
Statistiskt sett är prostatacancer vanligast hos män i åldern 75–79 år. Åren 2017–2021 diagnostiserades totalt 930 män i den åldersgruppen med prostatacancer. Det genomsnittliga antalet fall per år under denna period var 5205.
Den här gången lovade Siukosaari dock sin far att låta testa sig.
”Har man lovat sin far, måste man bara göra det.”
Siukosaari tog sig alltså till företagshälsovården för ett PSA-test. Efter testet fick han ett samtal med begäran om ytterligare tester.
PSA (prostataspecifikt antigen) är ett protein som utsöndras av prostatavävnaden. Ett högt PSA-värde indikerar vanligtvis prostatacancer. Dessutom kan i PSA-tester också värdet på så kallat fritt PSA mätas vilket indikerar en förhöjd risk för cancer om det är lågt.
Enbart PSA-testresultatet förtäljer dock inte om det är fråga om cancer eller inte. Ibland kan onormala PSA-värden också vara ett tecken till exempel på godartad prostatatillväxt.
”Det var hemskt att vänta på resultaten”
Vid de uppföljande undersökningarna tog urologen bilder av prostatan, följt av biopsier. Det värsta under sjukdomstiden var att vänta på resultaten som skulle meddelas per brev. Det tog upp till ett par månader att få resultaten.
”Det var hemskt att vänta på resultaten”. Man undrar om man har cancer eller inte, och om man har, hur illa det är. Och ingen förbereder en på beskedet.
Ett par månader efter biopsierna tog sig Siukosaari tillsammans med en läkarkompis en förfriskning efter jobbet och beklagade sig då över den långa väntan på resultaten. Kompisen berättade att resultaten kanske redan syns på MittKanta, också om brevet ännu inte har kommit fram.
Av resultaten i MittKanta framgick det att Siukosaari hade insjuknat i prostatacancer. Själva brevet kom följande dag. Cancern hade hunnit växa sig ut ur prostatan, men inga metastaser hade hunnit utvecklats.
”Det kändes bra med en läkarkompis vid sin sida när man läste att du har cancer”.
Vid tiden för sin diagnos hade Siukosaari många större förändringar i livet. Han hade brutit upp från ett långt förhållande året innan och höll på att byta jobb.
”Det var väl någon slags 50-årskris då”, säger Siukosaari och drar på munnen.
Siukosaari var 52 år gammal när han fick sin diagnos, alltså mer än 20 år yngre än de flesta som drabbas. Yngre män har mera testosteron i kroppen, vilket kan göra cancern mer aggressiv, och det gav upphov till oro.
Som behandling rekommenderades primärt kirurgi, men biverkningarna bekymrade honom.
Vid en operation avlägsnas praktiskt taget hela prostatan. Operation rekommenderas främst för personer med god hälsa och en förväntad livslängd på minst 10 år. Nackdelarna med kirurgi är vanligtvis erektionsstörningar och problem med urininkontinens. Erektionsstörningarna blir bestående hos 10–70 % av dem som genomgår operationen.
En väninna rekommenderade naturprodukter för att behandla cancern och var starkt emot kirurgi. Det skorrade emellertid illa, för en bekant hade förlitat sig på naturprodukter till den grad att han inte längre kunde behandlas medicinskt.
”Råden gick dock inte så långt som till att man klarar sig med enbart silvervatten och meditation. Det var dock bra i den meningen att jag började leta efter mera information. När läget är det här vill man gärna utforska alla alternativ.”
Siukosaari gick till ett privat cancersjukhus för en konsultation om sin sjukdom. Besöket bekräftade att sjukdomen inte var något som kan botas enbart med alternativa metoder.
Heta vallningar
Siukosaari berättar att det sexuella för honom är en viktig del av livet. Han hade också så smått funderat på om han så här efter 50 kunde bli pappa på nytt. Bland annat därför valde han strålbehandling som behandlingsform.
En operation inklusive sjukhusvistelse hade tagit cirka 2–3 dagar. Strålbehandlingarna pågick i cirka 3 månader och hela behandlingsprocessen tog cirka ca ett år.
”Strålbehandlingen i sig var inte krävande, den orsakade främst trötthet. Cancersjukhusets personal är också mycket skickliga proffs och man fick en känsla av att vara i mycket goda händer”, berättar Siukosaari om sin behandlingstid.
Det räckte dock inte med enbart strålbehandling, det krävdes också hormonbehandling. Den ges för att intensifiera strålbehandlingen. Testosteronproduktionen reduceras till ett minimum. Oftast sker det genom kastrering i kombination med hormonhämmande läkemedel.
De ökade östrogennivåerna som följde på hormonterapin ledde till en del intressanta känslomässiga reaktioner. Formelracing fick också en ny känsloladdad dimension.
”När Valtteri Bottas var nära att ta pole position, men inte lyckades, fick jag lust att gråta.”
En olägenhet med hormonbehandlingar är att patienterna så gott som alltid får erektionsstörningar och brist på sexuell lust. Dessutom kan en del få heta vallningar som brukar förekomma i klimakteriet, så även Siukosaari.
”Det var en varm sommardag när min son blev student. Jag undrade om det verkligen var så här sjukt varmt. Det var tydligen de berömda heta vallningarna”, skrattar Siukosaari.
Vegetariska hamburgare
Idag är Siukosaari botad och cancern har inte återkommit. Sjukdomen fick honom att ändra livsstil och kosten är numera växtbaserad.
”Det har stött också det psykiska välbefinnandet. Förr åt jag ofta grillat. Jag har också slutat med alkohol och socker och minskat på veteprodukter. Det händer dock att jag äter ren nån gång”, säger Siukosaari.
Sjukdomen fick mig också att tänka på ansvarsfullhet och på framtiden. I sitt arbete vill Siukosaari agera på ett sätt som främjar ansvarstagande. Han har investerat bland annat i företag som tillverkar växtbaserad mat och är med sin nuvarande partner involverad i ett företag som säljer återvunna kläder.
”Efter allt detta börjar man fundera på vad man ska göra när man blir stor. På sätt och vis fick sjukdomen tankarna att klarna.”
Text och bild Jani Ahosola