Screening för tarmcancer sparar liv

Tarmcancer är samlingsnamnet för tjocktarms- och ändtarmscancer som diagnostiseras hos cirka 4000 finländare varje år. Det är den tredje vanligaste cancerformen i Finland, efter prostatacancer och bröstcancer, och därför den vanligaste cancerformen som drabbar båda könen.

Tarmcancer får sin början i celler i tarmslemhinnans ytskikt.

”Tarmcancer är speciell såtillvida att den ofta har ett tydligt synligt och borttagbart förstadium som kallas adenom. Det är en godartad tumör som kan bli elakartad. Eftersom den växer långsamt börjar emellertid också de symtom den orsakar så långsamt att många inte lägger märke till dem”, säger professor Toni Seppälä, specialist i gastroenterologisk kirurgi.

Symtomen på tarmcancer är också lätta att förväxla med andra besvär, de liknar mycket symtomen på irritabel tarm och andra funktionella magproblem. De vanligaste symtomen är förändringar i tarmfunktionen, såsom diarré, förstoppning och blod i avföringen. Avföringen kan bli mörk på grund av blödning, eller så kan det finnas rent blod i avföringen. När tydliga symtom uppträder kan sjukdomen redan vara långt framskriden.

”Därför upptäcks tarmcancer i alla stadier: förstadieförändringar och tumörer i mycket tidiga stadier, särskilt vid screening och som oavsiktliga fynd. Om man vid en koloskopi upptäcker ett stort adenom eller ett adenom som redan uppvisar allvarliga cellförändringar, kan cancern alltså förebyggas. Mer avancerade tumörer upptäcks ofta redan på grund av symtomen, men även tumörer i tidigt stadium kan vara symtomatiska. Vart sjätte cancerfall diagnostiseras dock först i ett stadium där metastaser redan har bildats.

I cirka fem procent av kolorektalcancerfallen finns en underliggande ärftlig benägenhet för en hög sjukdomsrisk, den vanligaste är Lynchs syndrom.

Koloskopi och biopsi bekräftar

Förutom endoskopi och biopsier omfattar diagnostiken av tarmcancer även bilddiagnostiska undersökningar som fastställer sjukdomens omfattning. Undersökningarna klargör om det finns metastaser i till exempel lever eller lungor, vilket kan förändra behandlingslinjen.

”Vid lokaliserad tarmcancer som bara sitter i tarmväggen försöker man alltid operera bort tumören. Ibland kan även metastaser opereras. I operationen avlägsnas alltid den del av tarmen där tumören sitter och strävan är alltid att operera så att lokala återfall av sjukdomen förhindras. Risken för senare metastaser kan minskas genom adjuvant läkemedelsbehandling”, konstaterar Seppälä.

Behandlingen av tumörer i ändtarmsområdet är mer komplicerad än i det övriga tjocktarmsområdet, och det kan behövas preoperativ strålbehandling för att krympa tumören. Ibland är det inte möjligt att sammanfoga de avskurna ändarna av den kvarvarande tarmen eller så kan anus behöva avlägsnas, och då är lösningen en permanent stomi. Vid låga tumörer i ändtarmen är det ibland nödvändigt att göra en temporär stomi, även om sammanfogningen av tarmändarna lyckas.

”Behandlingarna utvecklas kontinuerligt. Det verkar som om läkemedel som aktiverar immunförsvaret kunde utplåna vissa typer av tumörer helt, men inte har effekt på merparten tumörer. När man lyckas få andelen framgångar att växa, kommer resultaten särskilt vid behandlingen av spridd sjukdom väsentligt att förbättras.”

Också preoperativa behandlingar kan få en tumör att försvinna. Trenden går hela tiden mot mer intensifierade kombinationsbehandlingar i tidiga stadier, vilket ökar det antal patienter vars tumörer verkar försvinna helt före operationen.

”För närvarande inriktas forskningen särskilt på preoperativa behandlingar vid lokaliserad sjukdom och på att förstå läkemedelsresistens vid spridd sjukdom. I vår egen forskning fokuserar vi särskilt på att studera patienternas personliga tumörcellsmodeller, dvs. tredimensionella organoider. Vi testar bland annat vilka läkemedel som fungerar bäst på en tumör, och varför de inte verkar fungera på en del andra tumörer”, säger Seppälä.

Screeningarna breddas

Målet är att minska antalet dödsfall till följd av tarmcancer. Screeningen testar hemoglobin i avföringen.

I Finland inleddes de landsomfattande screeningarna 2022. Till en början omfattar de personer i åldern 60–68 år, och senast 2031 breddas screeningen till att omfatta alla i åldern 56–74 år. Screeningen görs vartannat år. Människor deltar aktivt i screeningarna, testet är lätt att göra och talrika studier visar att screeningprogrammen är verkningsfulla.

De som kallas till screening får ett brev hem med en provtagningsanordning och instruktioner om hur provet ska tas. I praktiken går det till så att man själv tar ett avföringsprov under ett toalettbesök och sedan postar provet i det medföljande returkuvertet till laboratoriet för analys. Om testet ger orsak till det, görs en koloskopi som uppföljning.

I vissa områden har det varit svårt att organisera screeningverksamheten och då har det dröjt beklagansvärt länge innan man fått gå på koloskopi. Eftersom cancern ofta har suttit i tarmen i flera år bedömer Seppälä dock att fördröjningen troligtvis inte har någon större betydelse för sjukdomens förlopp eller prognos.

”Vid tarmcancer är tiden även från symtomdebut till diagnos rätt lång, ofta kring sex månader. Men för patienten är det naturligtvis känslomässigt påfrestande att vänta på en undersökning som borde ordnas snabbt. Screeningendoskopier är mycket verkningsfulla, och sjukvårdsområdena bör därför avsätta tillräckliga resurser för endoskopivårdkedjan. Det låter sig göras exempelvis genom att flytta över resurser från mindre effektiva insatser till screeningendoskopier.”

Under coronaepidemin framgick det klart hur fördröjningar i tillgången till behandling förvärrade symtomen. I dag upptäcks upp till 20–30 procent av de operationskrävande cancerfallen tack vare screening. Tidig upptäckt förbättrar prognosen och minskar behovet av intensiv adjuvant behandling.

”I en del länder inleds koloskopierna som primär screeningmetod redan vid 40–45 års ålder, och avlägsnandet av förstadieförändringar vid koloskopi har också visat sig minska risken för att utveckla sjukdomen”, påpekar Seppälä.

Allt mer allmän bland yngre

Tarmcancer är en vanlig sjukdom och prognosen är dålig, särskilt för avancerade former. I västvärlden kan man dessutom skönja att tjocktarmscancer uttryckligen i unga åldrar börjar bli vanligare.

”Totalt sett ökar antalet fall av tarmcancer fortfarande, och det är den åldrande befolkningen som ligger bakom ökningen i absolut incidens. Fram till dess att screeningen når sin fulla omfattning kommer även den att öka antalet upptäckta cancerfall. Till detta kommer ytterligare den faktiska ökningen i incidens, oberoende av ålder, som verkar vara resultatet av att tarmcancer verkligen blivit vanligare”, säger Seppälä.

Man kan minska sin egen risk att utveckla sjukdomen genom sin livsstil.

”Vi vet att en viktig riskfaktor för tarmcancer är den västerländska livsstilen. I synnerhet en kost som innehåller mycket rött kött, processade köttprodukter, animaliskt fett och lite fibrer ökar sannolikheten för att utveckla tarmcancer. Det har visat sig att också alkohol ökar risken för cancer, medan man kan minska risken genom tillräcklig fysisk aktivitet och mera grönsaker i kosten.”

Text: Arja-Leena Paavola
Foto: Vesa Tyni