Frivillig Paula Tättilä: En unik stund tillsammans
Paula Tättilä från Uleåborg letade länge efter ett lämpligt frivilligarbete. Till slut fann hon det inom den palliativa vården.
Jag är 45 år och ekonomie magister. Vi i vår familj har fått hjälp av frivilliga i svåra situationer. Det har känts som att jag någon dag vill återgälda samhället det osjälviska goda som kommit oss till del.
Hur kommer det sig att du började som frivillig?
Jag letade länge efter min plats som frivillig. Jag hade genom åren fått handskas med döden och rädslan för förlust i många sammanhang. När det gäller de frågorna har jag lyckats bygga upp en inre frid och min tanke är att vi alla en dag ska dö, men till dess ska vi leva varje dag. Sedan såg jag en artikel i tidningen om Norra Finlands Cancerförenings frivilliga inom palliativ vård och visste genast att det var det här livet hade förberett mig för.
Har du fått utbildning för frivilligarbete?
Cancerföreningen ordnade en omfattande utbildning. Utbildningen hölls av en anställd vid sjukhusets palliativa vårdavdelning, en sjukhuspräst och personal från Cancerföreningen. Vi fick en handbok för frivilliga inom palliativ vård som man kan slå upp i när det behövs. Det är också lätt att få kamratstöd.
Vad är det bästa med frivilligarbete?
Som frivillig kan jag aldrig veta hur lång vår gemensamma resa blir. En relation i livets slutskede bär ingen börda från det som varit eller någon press för framtiden, det är bara den unika stunden tillsammans.
Det bästa i frivilligarbetet är alla människor, livsberättelser, erfarenheter och möten, all glädje och sorg. Våra kunder har många slags önskemål inför sina sista stunder i livet. En del vill prata med en opartisk person om sådant de kanske inte vågar säga till sina närstående, andra vill att vi ska läsa en bok som har varit betydelsefull eller avnjuta livets sista glass i den varma höstsolen. Livets ändlighet och att hantera dödsångest är ofta närvarande på något plan. Bara vetskapen om att någon lovar hålla dem i handen också under deras sista stunder kan ge tröst.
Vad vill du hälsa till tidningens läsare?
Vi frivilliga finns här för er, och vi kan var och en hjälpa på vårt sätt. Ingen ska behöva vara ensam med sina tankar.
Text Anu Kytölä
Bild Teija Soini
