Lycklig melanomöverlevare

Där står hon och ler, en späd kvinna i fyrtioårsåldern som påstår sig vara 68. Hanna-Maija Windmeisser hade 2009 knappt återhämtat sig från sin tredje diskbråcksoperation, när hennes man och dotter fick syn på några svarta födelsemärken på hennes vänstra överarm och på ryggen. Företagsläkaren tog ett vävnadsprov på dem. När läkaren sedan ringde och sa att det var dåliga nyheter, förstod hon vad som skulle komma.

”Jag har haft många födelsemärken och jag har inte varit särskilt orolig för dem, men födelsemärket på överarmen såg otäckt ut. Det var slätt och det fanns en röd ring runt det”, säger hon.

Diagnosen var melanom. Det kändes skrämmande och det var lätt till tårarna, men allt gick snabbt. Hon kom in för operation inom en månad. Datortomografierna visade inga metastaser och ingen adjuvant behandling behövdes. Samtidigt togs vävnadsprover från ryggen och ena sidan, och portvaktskörtlarna togs bort i armhålan. En del muskelvävnad måste avlägsnas på vänster arm för att all elakartad vävnad skulle fås bort. Vänster arm är nu mycket smalare än höger arm. Hon är vänsterhänt och armen var onekligen öm ett tag.

Hanna-Maija Windmeisser sov på magen i ungefär en månad eftersom stygnen i ärren var ömma. Men huden läkte snabbt. Som tur var fick hon inga större problem med cirkulationen av lymfvätska i armen av att några lymfkörtlar togs bort. Det uppstod alltså ingen svullnad.

Efter en tid visade det sig att också ett födelsemärke i ansiktet var ett melanom. När det opererades bort transplanterades hud från halsen till ansiktet. Inga spår av operationen syns i ansiktet, åtminstone inte med en utomståendes ögon. Senare frystes ett annat melanom i ansiktet med flytande kväve.

”Det var en underlig upplevelse, som att få kokande te över ansiktet.”

Vid något tillfälle upptäcktes också melanom i ett födelsemärke mellan tårna och det behandlades. Till en början gick Hanna-Maija Windmeisser på kontroller var tredje månad. Huden undersöktes noggrant av en läkare, och en datortomografibild togs också. Senare ändrades kontrollintervallet till var sjätte månad och därefter till en gång om året. När inget misstänkt upptäcktes, upphörde kontrollerna 2018. Rådet hon fick var att inspektera huden och skydda sig mot ultraviolett strålning från solen.

Att ha koll på födelsemärken är ingen ”skönhetsvård”!

”Det kändes lite skrämmande att kontrollbesöken tog slut, som om jag hade lämnats vind för våg”, säger Hanna-Maija Windmeisser.

Hon fick rådet att kontakta vårdcentralen om hon upptäcker misstänkta födelsemärken eller hudförändringar. Men det visade sig att det inte är riktigt så det går till. En gång blev hon orolig för ett födelsemärke på handen och ville få tid till en läkare på vårdcentralen.

”Då fick jag höra att vårdcentralen egentligen inte tar hand om sådana saker, att det är lite som skönhetsvård”, utbrister hon.

”Jag sa att jag hade en nioårig historia av melanom och inte ansåg det vara fråga om någon skönhetsbehandling.”

Hon uppmanades att ta en bild på födelsemärket och skicka den till hälsovårdaren. Samtidigt fick hon veta att ett läkarbesök var möjligt om tre månader. Sedan skickade hon in en bild, men hörde ingenting från vårdcentralen efter det.

Därefter bestämde hon sig för att kontakta sin tidigare företagsläkare, som kände till hennes sjukdomshistoria och som hon hade en bra vårdrelation med.

Långärmade skjortor och bredbrättade hattar

Så småningom blev det skilsmässa och efter att barnen hade blivit vuxna återfann Hanna-Maija sin tonårskärlek Hans Windmeisser under en resa till Tyskland. De hade gift sig i juni 2009, när ett melanom upptäcktes och opererades bort på sensommaren. Det nygifta paret hade bokat en veckas resa till Grekland, en solsemester, dit de åkte med tillstånd från läkaren.

”Hans sa att jag traskade efter honom som en muslimsk kvinna, beslöjad!”

Nu har hon vant sig vid att hela sommaren använda långärmade skjortor, leggings, hattar med brätte och solskyddsmedel med skyddsfaktor 50.

”Mitt solbeteende har förändrats. När jag var ung brukade hela familjen åka till Grekland och de solskyddsmedel vi använde då gav inte särskilt mycket skydd. Jag har aldrig varit någon soldyrkare, men jag gillar värmen och ljuset.”

Hon har aldrig bränt sig särskilt mycket, trots att hon är rödhårig och har känslig hud.

Hanna-Maija har ärr på magen, eftersom hon efter ett melanom fick stopp i tarmen två gånger och måste bli opererad.

”Jag har sagt till Hans att jag är ett måndagsexemplar”, skrattar hon.

Men nu har det inte varit några hälsoproblem på länge. Hanna-Maija Windmeisser cyklar och använder sparkcykel. Dessutom virkar hon och stickar till exempel ullstrumpor. Hon går på pilatesträning och spelar minnesspel för att hålla sig både fysiskt och mentalt i trim.

Hennes barnbarn bor i närheten och är en källa till stor glädje. Det minsta barnbarnet sa en gång när hon hämtade barnet på dagis ”Mormor, jag älskar dig alltför mycket” och frågade sedan ”Kan man älska för mycket?”.

Tiina Pelkonen
Foto Tomi Westerholm